Spelberoende: Arv och miljö

Nyligen undrade en bekant till mig huruvida ärftliga faktorer påverkar risken att hamna i ett spelberoende. Beteendegenetikens första lag säger oss att samtliga beteenden är i någon grad ärftliga och spelberoende som drivs av impulsivitet utgör knappast något undantag. Jag har tittat närmare på de tvillingstudier som har genomförts på området och tänkte kort sammanfatta dem i det här inlägget.

Det har i dagsläget enbart genomförts tre större tvillingstudier som har undersökt spelberoende. I den första studien som publicerades 1998 i tidskriften Addiction hade forskarlaget undersökt 3359 tvillingpar i The Vietnam Era Twin Registry, vilket är en storskalig amerikansk tvillingstudie där deltagarna utgörs av manliga veteraner som tjänstgjorde under Vietnamkonflikten. Studien visade att ärftlighetsgraden för att rapportera två eller fler symptom för spelberoende (enligt DSM-III-R-klassifikationen) var ärftligt till 54%. Delade familjemiljöfaktorer förklarade inte riskskillnaderna för utfallet, vilket innebär att de återstående skillnaderna (46%) tillskrevs istället individspecifika miljöfaktorer (vilket även inkluderar mätfel och slumpfaktorer). Studien hade inte tillräcklig statistisk styrka för att på ett tillförlitligt sätt kunna skatta dessa influenser för allvarligare beroendeproblematik.

Den andra studien publicerades 12 år senare och undersökte 2889 tvillingpar i Australien som var mellan 32 till 43 år gamla vid undersökningstillfället. Forskarna fann väldigt likvärdiga resultat i den aktuella studien. Ärftlighetsgraden för spelberoende uppgick till 49%, delade miljöfaktorer inom familjen förklarade inte riskerna och de återstående riskerna (51%) kunde tillskrivas individspecifika faktorer. Forskarna fann därtill inga könsskillnader i dessa influenser. Forskarlaget publicerade nyligen en uppföljande studie där de hade samlat in data på ytterligare 1205 tvillingpar. När de genomförde nya analyser på samtliga 4094 tvillingpar fann de att ärftlighetsgraden för spelberoende uppgick till 60% och den återstående risken (40%) tillskrevs individspecifika faktorer.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att de fåtal tvillingstudier som har genomförts på området visar tydligt att ärftliga faktorer förklarar omkring hälften av variationen, eller de individuella riskskillnaderna, av att hamna i spelberoende. Tidiga familjemiljöfaktorer tycks enligt dessa modeller inte spela någon roll medan individspecifika faktorer tycks vara mer betydelsefulla. Trots att studierna är få är det intressant att fynden är så pass lika, givet att de har genomförts i helt olika kontexter. Man har därtill i mindre studier även haft svårt att finna några skillnader i dessa influenser över tid. Vilka specifika gener som står bakom de höga ärftlighetsmåtten behöver man undersöka i kommande molekylärgenetiska studier. De specifika miljöfaktorerna som är av betydelse kan man med fördel undersöka i genetiskt informativa forskningsdesigner för att på så vis försöka att isolera de kausala miljöeffekterna genom att kontrollera för genetiken.

 

 

Kommentera